att ge men inte få och orosmoln

// Personligt


Just nu befinner jag mig i en period då det känns som att jag ger så mycket, men inte får något tillbaka. Kanske jag har fel. Kanske jag får tillbaka, men bara inte märker det. Jag vet inte, det är en så konstig känsla. Jag vill inte känna såhär. Det är ju så dumt. Men ibland, eller faktiskt ganska ofta, så känns det så meningslöst att lägga tid på något utan att känna att man får något tillbaka. Hursomhaver, lets move on.
 
Den där perioden blandar sig med en stressperiod, eller kanske mer en orosperiod. Och låt mig säga såhär, summan av dessa perioder är en  k a t a s t r o f. Fast den katastrofen befinner sig ju inom mig.
Flytten närmar sig med stormsteg, vet förövrigt inte ens när jag flyttar har inte bestämt mig ännu, men från och med idag är lägenheten min. Det finns ett orosmoln som cirklar omkring mig. Det handlar inte enbart om flytten, men mest om det. Ibland så ser jag bara molnet i horisonten, bara en liten strimma av lite moln, men ibland är dom rakt ovanför mig. Troligen är det helt normalt, men det betyder ju inte att jag inte vill att allt ska klarna upp. Det är inte bara kul att flytta hemifrån ska jag säga er, om ni inte hade räknat ut det redan, eller vet det av egen erfarenhet.
 
Jag försöker så kraftigt lita på att allt ordnar sig. För det vet jag ju egentliget att det gör. Det gör det alltid, och det har jag fått se bevis på flera gånger. Men det är ändå så svårt att bara släppa taget och lita på att det ordnar sig. 
 
Sen till lite mer världsliga saker - att blogga eller att inte blogga. Egentligen vill jag ju så hemskt gärna. Men jag är en av de personer som verkligen håller på kvalité framför kvantitet, dessutom så tycker jag att det bör finnas bilder i varje inlägg, som på något sätt hör ihop med inlägget. Men nu den senaste tiden har min kamera krånglat lite, tror jag. I kameran ser bilderna bra ut, men sedan i datorn så är de bara helt fel. Detta har fått mitt intresse för foto att dala. Blir liksom så ledsen då jag ser bilder från Norge som bara är helt ärligt skita. Och att jag inte får till bra bilder gör att jag inte har lust att blogga utan bilder, fast jag kanske egentligen vill skriva.
 
Nu ska jag sluta, för jag kommer liksom på mer och mer jag kunde lägga till, men vid något tillfälle måste man sätta punkt.

about me

// Personligt


Jag känner att det är dags att skriva lite mer om mig själv än vad du kan läsa i den korta beskrivningen i menyn.
 
 
Maria var namnet, om du inte redan visste det så är du säkert ganska ny här, välkommen isåfall! Jag bor i Finland, närmare bestämt i Österbotten. Jag älskar fotografering, böcker och läppstift. Det är väl jag i ett nötskal, men man kanske inte kan lämna det där.
 
 
Förutom kärleken till fotografering, böcker och läppstift så gillar jag världskartor. Japp. Kan sitta hur länge som helst och titta på kartor, behöver nödvändigtvis inte vara över hela världen, utan kartor i övrigt. Jag har kunnat alla länder i Europa, Afrika, Nord- och Sydamerika, alla delstater i USA och alla delstater i Australien, men de kunskaperna är lite rostiga vid det här laget. 
 
Jag har bloggat i väldigt många år, men det är på senare tid som jag börjat lägga ner mer tid på det. Fotograferat har jag också gjort i många år, det gör jag med min Canon EOS 1100D och Canon EF 50mm f/1.4. Fast inom kort hoppas jag på att kunna uppgradera till en bättre kamera, och ett 35mm objektiv skulle inte heller sitta helt fel.
 
Jag älskar att resa och önskar att jag kunde åka utomlands var sjätte vecka. På min lista över ställen jag vill besöka finns i princip hela världen. Drömmer om att road trippa genom USA, besöka Australien över en längre tid, resa genom Asien, besöka ställen i Europa som Brighton i England, Skottland, Nederländerna, Italien, Albanien och utforska Frankrike mera. 2015 reste jag till Kenya och det är något av det roligaste jag varit med om.
 
 
I början av sommaren bestämde jag mig för att försöka mig på ett minimalistiskt liv, det går väl sådär. Hur som helst kan du förvänta dig inlägg om det här på bloggen. Det är nämligen ganska kul, och materiella saker är kanske också roliga, men att vara lycklig är bäst.
 
Till hösten flyttar jag hemifrån för att påbörja mina studier till sjuksköterska. Jag kan inte uttrycka hur roligt jag tycker det ska bli, det kommer ni få följa med en hel del. Jag älskar nämligen också att inreda, och att äntligen få sitt eget hem är oslagbart. Min största dröm just nu när det gäller utbildning är att nångång kunna titulera mig första vårdare(a.k.a. ambulanssjukvårdare).
 
Jag tror det får vara allt. För denna gång. Välkomna!

obefogade rädslor och mod

// Personligt, Tankar & Funderingar


Igår satt jag i en kall gymnastiksal med ungefär 60 andra ungdomar i 5h och skrev om rädslor. Då man sitter så länge hinner man fundera en hel del. En hel del på sådant som inte har med hur man ska få till stånd fyra sidor om befogade och obefogade rädslor, men naturligtvis hinner man också tänka på det man ska skriva om. I mitt fall då rädslor. 
 
Jag fascineras av rädslor. Hur kan saker som till exempel bara tanken på att utsättas för en situation totalt förlama oss? Våra rädslor styr våra liv. Jag har otaliga rädslor. Ormar, djupa vatten, mörker och en hel del annat också. Och jag vet med säkerhet att många av dem är obefogade rädslor. Rädslor som jag inte vet varifrån de härstammar, rädslor som jag säkert kunde bli av med om jag skulle våga konfrontera dem.
Det krävs mod för att stå emot sina rädslor. Väldigt mycket mod. Mod som de flesta kanske inte har. Mod som jag inte har, i alla fall inte just nu. Vissa rädslor har jag ingen lust att ens försöka bli av med. Bara tanken på vissa av mina rädslor får mitt hjärta att slå hårdare och tanken på att stå ansikte mot ansikte med dem får mig nästan att må dåligt. Andra skulle jag hemskt gärna bli av med nu med det samma. Rädslor som faktiskt är rentav onödiga. Rädslor som har sin grund i ''tänk om''-tankesättet. Rädslor som jag inte behöver ha. 
Jag tror att vissa rädslor fungerar som försvarsmekanismer. Vi har själv skapat en rädsla för att skydda oss, för att på något sätt hindra oss från att bli skadade. I vissa fall är det kanske bra, men oftast handlar det väl mest om att vi tror att vi kanske i något scenario kan bli skadade.
 
Jag hoppas att jag i framtiden alltid kommer att välja att kämpa mot mina rädslor. Jag vill inte låta mina rädslor begränsa mig. Inte på något sätt. Fastän jag inte har modet jag behöver idag, så har jag det kanske imorgon, nästa vecka eller om ett år. Jag är trött på att vara begränsad - av mig själv.
 
Från ett stjärnklart Boden med norrsken på nyårsafton.
 
Här hittar ni förövrigt den bästa beskrivningen på studentskrivningarna hittills.