röran som kallas livet

// Vardag


Mitt i denna röra som jag kallar livet har jag hittat tillbaka till min kärlek för stickning. Länge har jag sparat en massa pins på min pinterest board för stick-projekt, och de har bara blivit fler och fler. Men nu äntligen har jag tagit tag i saken och eftersom att kölden slog till kände jag att det var lämpligt att börja med ett par vantar, och dom blir ganska bra. Kan hända att min farmor skulle gråta om hon såg dem, haha, nånej, men är lite ovan efter en låång paus. Mommo-varning eller? Haha. 
Kanske 2017 blir året då jag slutför alla de stick-projekt jag har på gång. Vem vet. En mormor i en 18 årings kropp är jag i alla fall. Men att sticka är ett av de bästa sätten för mig att lugna ner mig om jag är stressad. Mer stickning åt folket liksom.
 
Är dock väldigt missnöjd med resåren, den är för lång och så borde jag ha gjort på ett annat sätt. Så vi får se om jag inte drar upp den ännu, har som tur inte hunnit så väldigt långt. Och ja - jag var en av dem som älskade att sticka i låg- och högstadiet.
 







 










Spara?