ett avslutat kapitel

// Vardag


Alla prov är skrivna och förhoppningsvis är studenten avklarad. Det blev lite väl stressigt och jobbigt på slutet och jag vet att jag inte presterade mitt bästa i alla prov. Men studentbetyget har fått allt mindre betydelse för mej. Det är liksom okej att inte skriva L i alla ämnen, och även om jag är långt från L i vissa ämnen så är det också okej. Jag har aldrig varit en skolmänniska, så om jag får mössan så är jag nöjd.
 
Nu har jag en lång lista på saker jag vill göra, och i alla fall två av dem ska bli avkryssade ikväll, nämligen att göra ett träningsschema inför de kommande månaderna och börja läsa böcker igen. Tror att boken Öpnnas i händelse av min död får bli den första. Imorgon bär det av norrut och fastän jag inte tycker om varken skidning eller att åka snowboard/slalom värst mycket så ska det ändå bli roligt, att få ut det mesta av vintern lite till. 
 
Men ikväll blir det restaurangbesök med två av mina favoritjejer för att fira att skolan är över. Hoppas ni får en bra helg!
 
 

obefogade rädslor och mod

// Personligt, Tankar & Funderingar


Igår satt jag i en kall gymnastiksal med ungefär 60 andra ungdomar i 5h och skrev om rädslor. Då man sitter så länge hinner man fundera en hel del. En hel del på sådant som inte har med hur man ska få till stånd fyra sidor om befogade och obefogade rädslor, men naturligtvis hinner man också tänka på det man ska skriva om. I mitt fall då rädslor. 
 
Jag fascineras av rädslor. Hur kan saker som till exempel bara tanken på att utsättas för en situation totalt förlama oss? Våra rädslor styr våra liv. Jag har otaliga rädslor. Ormar, djupa vatten, mörker och en hel del annat också. Och jag vet med säkerhet att många av dem är obefogade rädslor. Rädslor som jag inte vet varifrån de härstammar, rädslor som jag säkert kunde bli av med om jag skulle våga konfrontera dem.
Det krävs mod för att stå emot sina rädslor. Väldigt mycket mod. Mod som de flesta kanske inte har. Mod som jag inte har, i alla fall inte just nu. Vissa rädslor har jag ingen lust att ens försöka bli av med. Bara tanken på vissa av mina rädslor får mitt hjärta att slå hårdare och tanken på att stå ansikte mot ansikte med dem får mig nästan att må dåligt. Andra skulle jag hemskt gärna bli av med nu med det samma. Rädslor som faktiskt är rentav onödiga. Rädslor som har sin grund i ''tänk om''-tankesättet. Rädslor som jag inte behöver ha. 
Jag tror att vissa rädslor fungerar som försvarsmekanismer. Vi har själv skapat en rädsla för att skydda oss, för att på något sätt hindra oss från att bli skadade. I vissa fall är det kanske bra, men oftast handlar det väl mest om att vi tror att vi kanske i något scenario kan bli skadade.
 
Jag hoppas att jag i framtiden alltid kommer att välja att kämpa mot mina rädslor. Jag vill inte låta mina rädslor begränsa mig. Inte på något sätt. Fastän jag inte har modet jag behöver idag, så har jag det kanske imorgon, nästa vecka eller om ett år. Jag är trött på att vara begränsad - av mig själv.
 
Från ett stjärnklart Boden med norrsken på nyårsafton.
 
Här hittar ni förövrigt den bästa beskrivningen på studentskrivningarna hittills.
 

mars

// Vardag


Nu har jag kommit till den punkt i mitt läsande då jag febrilt försöker hitta något som jag verkligen måste göra istället för att läsa om erosionskrafter eller sannolikhetslära. Till exempel så var det i morse ett perfekt tillfälle att äntligen göra som min tandläkare har sagt åt mig, använda tandtråd, noggrannt.
 
Andra saker som jag ofta inser att behöver göras vid tillfällen som dessa är en noggrann rensning av mitt klädskåp, storstädning av köket, rensning av diverse lådor, organisering av allt, allt du kan tänka dig. För tillfället har jag ingen inspiration. Ingen ork. Och jag vet inte hur jag ska hitta inspirationen att göra mitt allt under dessa få veckor som är kvar. 
 
Blommor och promenader hjälper lite. Men bara lite. Och man kan ju inte köpa blommor åt sig själv hela tiden.